take me to the place i love, take me all the way

Kan man vara för ampassningsbar? Hur vet man om man ger upp för mycket av sin egen tid för en annan människa? Handlar det om hur värdefulla saker man annars skulle ha gjort, eller spelar inte det någon roll? Är min tid lika värdefull om jag hade haft den uppbokad med en mängd olika saker eller om jag inte har någonting alls för mig? Hur mycket tid ska man spendera i väntan och längtan på någon som har en riktigt bra kväll? Är det rätt att bara vänta vänta och vänta för att någon annan ska få de bästa av två världar? Men inte för att bara tillfredställa någon annan och vara till lags, utan för att det man längtar efter är det man mest vill ha. Men för vems skull offrar man all denna tid i bara en väntan?
Jag vet inte lägre